Böcker och annat random -

Valet

Noveller/Korta ögonblick - Kommentarer (0)
2013-01-26 @ 11:24:00

Hej! Jag skrev lite igår och ville dela det med er. Den är väldigt hemsk och jag vet inte var den passar in. Jag brukar inte skriva noveller och vet inte om denna räknas som en?

I alla fall så får ni gärna läsa den. Men om du är känslig så varnar jag dig för säkerhetsskull. (Och ja, jag har tagit inspiration från Divergent.)

Dimman skingras och framför mig står tre gestalter. En liten oskyldig pojke, en blivande mamma och en skröplig gammal tant. Jag märker att någon håller i mina handleder i ett fast grepp bakom min rygg. När jag stretar emot och försöker vända mig om får jag en örfil tvärs över vänstra kinden. Det bultar och svider och mina ögon tåras efter slaget.

Plötsligt släpper personen mig och jag kastas obarmhärtigt framåt och hamnar med ansiktet mot det kalla golvet. Allt gör så fruktansvärt ont.

"UPP!" vrålar någon och i nästa sekund får jag en spark i sidan. Jag skakar och snyftar okontrollerat nu, det enda jag vill är att ligga kvar. Mina muskler protesterar då jag häver mig upp på knä. En inbillad viskning i mitt öra förstår att det kommer att bli mycket värre om jag inte lyder order.

Hur mycket jag än försöker så klarar jag inte av att ställa mig upp på benen. Ett par händer drar upp mig från marken och jag ramlar genast baklänges mot en annan soldat, som trycker tillbaka mig mot mitten. Jag vinglar till men återfår balansen. Jag inser att jag är helt omringad.

"Vad ska vi göra med henne, Nelson?" Jag vet inte vilken rösten tillhör. De är för många. En ring av svartklädda soldater ger mig grymma leenden och jag får känslan av att allt snurrar. De tre oskyldiga människorna står och betraktar hela spektaklet obehagligt stilla.

"Vad är ditt namn, Ynkrygg?"

Jag är osäker på om frågan är menad åt mig, men svarar ändå med darrande läppar. "Emily..."

"Dåså Emily..." Jag ser plötsligt en utav soldaterna lite tydligare. Han har snaggat hår och mörk hy. Ögonen är hotfullt svarta och får mig att rysa av skräck. Ett skadeglatt leende leker på hans läppar. Jag lägger märke till blänkande medaljer på hans bröst och gissar att han är ledaren."Välj."

Han trycker en tung pistol i min hand och lägger sin lediga hand på min axel. Jag får en impuls att skrika, men biter ihop. Jag förstår inte vad han menar att jag ska göra.

"En dödlig kula. Du och två utav de andra kommer att gå härifrån oskadda. Någons resa slutar här. Och du bestämmer vems."

Jag förstår nu. Svetten pärlar fram i pannan och mina ben viker sig nästan på grund av darrningarna. Jag måste skjuta någon, en människa. Min blick möter först den lilla pojkens. Han stirrar på mig med sina chokladbruna ögon och stryker sött en blond hårlock från ansiktet. Jag sväljer hårt och känner fingrarna röra vid avtryckaren som så lätt kan få arbetet gjort, men jag kan inte. Han har hela livet framför sig. Hur kan jag ta det ifrån honom?

Jag vänder mig mot den gravida med höjt vapen. Det gör ont att se hennes snälla ansikte. Ett ansikte blandat av rädsla och medlidande för mig. Hon smeker ömt sin mage och tårarna rinner längs hennes rosiga kinder. Jag är skräckslagen för att se hur livet försvinner ur henne och fostret med ett enda skott. Två flugor i en smäll.

"Bestäm dig", väser soldaten som tvingat mig att göra detta fruktansvärda val. Jag tittar på det sista offret. Gumman ser ostadig ut på sina korta ben. Hon ser trött ut bakom de tjocka runda glasögonen. Hennes liv är snart slut på grund av åldern, men hon ser så skräcklslagen ut. Hon vill inte att det ska ta slut ännu. Jag höjer vapnet.

"Snälla, jag ber dig", rosslar hon och håller upp händerna. "Ta någon annan. Inte mig... inte mig..."

"BESTÄM DIG!" vrålar soldaten oåtligt då jag ser på honom. Jag vänder bort blicken.

Jag inser att jag inte kan göra det. Ingen av dem kan dö för min hand. Om jag kommer levande härifrån så kommer skulden snart ta kol på mig. Jag vill inte se blodet färga det bländande kalla golvet rött.

Jag gör något modigt, ett val som jag aldrig tror jag kan göra. Pistolens kalla spets trycker nu mot mitt huvud. Jag ler svagt mot fångarna innan mina fingrar målmedvetet sluter sig om avtryckaren. Först kommer en smärta så ond att jag inte kan sätta ord på det. Den genomborrar mig och jag kan inte tänka på något annat. Sedan kommer mörkret. Mjukt och tyst. Trycker bort allt det onda och låter mig omfamnas. Här kan jag vara trygg. Här kan ingen någonsin skada mig igen.

Divergent - Veronica Roth

Recensioner - Kommentarer (0)
2013-01-17 @ 19:49:00

Divergent var het fantastisk. När sista sidan var utläst satt jag bara och stirrade på de sista orden i väntan på mer. Det här kommer bli nästa stora grej, så gå och lägg vantarna på den nu med detsamma!

Info om boken:

Titel: Divergent

Original titel: Divergent

Författare: Veronica Roth

Förlag: Modernista

Original språk: Engelska

Översättare: Katarina Falk

Handling/baksida:

I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först

Omdöme:

Jag vill inte skriva det här. Det betyder att den är slut. Jag vill inte att den ska vara slut. Den får inte. Can't. Handle. This.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga >.< Den var oförutsägbar rakt igenom och jag är förvånad över hur många händelser som kan få plats i en enda bok på cirka 350 sidor.

Jag befaller alla att läsa den här underbara boken. Den passar både bokmalar och de som inte läser så mycket.

Dessutom finns det två (?) till på tur (Wiiihiiiiiiii) och i alla fall första kommer dyka upp på bioduken våren 2014. Jag längtar efter att se ännu en fandom skapas. Jag är så taggad för allt med Divergent att göra, haha.

Lite kommentarer från de som läst boken:

»En berättelse om svek, romantik, krig och om att välja. Om du gillade Hungerspelen kommer du att älska Divergent. Den har precis rätt mängd spänning för att man hela tiden ska vilja ha mer.« THE GUARDIAN

»Divergent är en otroligt spännande bok, men samtidigt har Veronica Roth lyckats få med både kärlek, vänskap och en del existentiella frågor. Jag är fullständigt fast från första sidan.« BOK-TOKIG

»Divergent är effektivt berättad, i episoder som raskt avlöser varandra. Atmosfären är mer än lite otäck, och det är upplagt för en lika laddad fortsättning.« BJÖRN KOHLSTRÖM, BERNUR

»Det här kan jag tipsa om med gott samvete till de som kommer till bibblan och har svårt att hitta något att sätta tänderna i efter Hungerspelen. Det är spännande och mycket fängslande.« BIBLIOTEKSKATTEN

»Divergent är fullkomligt beroendeframkallande.« USA TODAY

»Rekommenderas starkt, en helt fantastisk bok!« DRIZZLE AND HURRICANE

»Totalt sträckläsningsframkallande.« BOKSTÄVLARNA

Betyg: 10/10

Den tomma stolen - J.K Rowling

Recensioner - Kommentarer (2)
2013-01-06 @ 12:56:00

Jag blev väldigt besviken, men ändå, jag tror inte det är många Harry Potter fans som kan låta bli en bok med hennes namn tryckt på framsidan.

Info om boken:

Titel: Den tomma stolen

Original titel: The Casual Vacancy

Författare: J.K Rowling

Förlag: Wahlström & Widstrand

Original språk: Engelska

Översättare: Charlotte Hjukström, Gudrun Samuelsson, Ing-Britt Björklund, Helena Hansson, Tove Janson Borglund

Handling/baksida: (OBS: Jag kopierade för jag är lat :P)

När Barry Fairbrother oväntat avlider, knappt fyrtio år gammal, försätter dödsfallet den engelska staden Pagford i chock.

Med sitt kullerstensbelagda torg och den historiska klosterkyrkan verkar staden vara en idyll - men bakom den rara fasaden döljer sig ett samhälle i krig. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräldrar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever ? Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter. Och den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid byn någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden?

Den tomma stolen är en tankeväckande och oupphörligt överraskande roman, fylld av svart humor.

Omdöme:

Om jag ska vara ärlig så tyckte jag inte alls om boken. Den kändes bara dryg och väldigt, väldigt seg. Eftersom att det här är den första vuxenbok jag någonsin läser så har jag ju inte något att jämnföra med, men om alla vuxenböcker är såhär tråkiga så tycker jag synd om de äldre (haha). Nejmen, om det är så så måste det vara sjukt tråkigt för dem att läsa i överhuvudtaget.

Betyg: 2/10

Titta vad jag glömde bort!

Allmänt - Kommentarer (0)
2013-01-01 @ 14:05:28

Två bokmärken jag glömde helt då jag visade lite av mina julklappar. Visst är de vackra?

(Ursäkta den dåliga kameran :S)