Böcker och annat random -

test

Allmänt - Kommentarer (0)
2015-02-16 @ 17:40:34

Resten får du ta reda på själv - Lauren Oliver

Recensioner - Kommentarer (0)
2013-02-12 @ 11:46:00

info om boken:

Titel: Resten får du ta reda på själv

Original titel: Before I fall

Författare: Lauren Oliver

Förlag: Bonnier Carlsen

Original språk: Engelska

Översättare: Jessica Hallén

Handling/baksida:

Text från adlibris.com

Man vet aldrig vilken dag som blir ens sista

Det är den 12 februari, fredagen före Alla Hjärtans Dag, och skolan firar "Cupid Day" med att eleverna skickar rosor till varandra. En toppendag för Sam och hennes kompisar - de är skolans fruktade innegäng och får flest rosor av alla. Dagen avslutas med en stor fest. Klockan 00:40 dör Sam. Hennes liv är slut, över, finito. Allt blir svart. Men så ringer väckarklockan och det är den 12 februari. Igen. Var allt en mardröm? Nej, tyvärr inte. Men vad är det då? Läs så får du veta!

Omdöme:

Jag tyckte att boken var riktigt bra, den nådde upp till mina förväntningar och så, men jag tyckte ändå inte om den lika mycket som jag hört att andra gjort. Om jag ska vara ärlig så läste jag den för att det var just Lauren Oliver - författaren till en utav de bästa dystopierna - som skrivit den.

Boken var annorlunda, jag har aldrig läst något liknande. Alla mysterier flätades samman till ett enda stort häpnandsväckande pussel. Läsaren får i princip veta allt tillslut.

Jag tyckte inte om huvudkaraktären, men jaja, man kan inte tycka om allt här i världen.

Betyg: 6/10

Jag hittade en trailer btw:

Valet

Noveller/Korta ögonblick - Kommentarer (0)
2013-01-26 @ 11:24:00

Hej! Jag skrev lite igår och ville dela det med er. Den är väldigt hemsk och jag vet inte var den passar in. Jag brukar inte skriva noveller och vet inte om denna räknas som en?

I alla fall så får ni gärna läsa den. Men om du är känslig så varnar jag dig för säkerhetsskull. (Och ja, jag har tagit inspiration från Divergent.)

Dimman skingras och framför mig står tre gestalter. En liten oskyldig pojke, en blivande mamma och en skröplig gammal tant. Jag märker att någon håller i mina handleder i ett fast grepp bakom min rygg. När jag stretar emot och försöker vända mig om får jag en örfil tvärs över vänstra kinden. Det bultar och svider och mina ögon tåras efter slaget.

Plötsligt släpper personen mig och jag kastas obarmhärtigt framåt och hamnar med ansiktet mot det kalla golvet. Allt gör så fruktansvärt ont.

"UPP!" vrålar någon och i nästa sekund får jag en spark i sidan. Jag skakar och snyftar okontrollerat nu, det enda jag vill är att ligga kvar. Mina muskler protesterar då jag häver mig upp på knä. En inbillad viskning i mitt öra förstår att det kommer att bli mycket värre om jag inte lyder order.

Hur mycket jag än försöker så klarar jag inte av att ställa mig upp på benen. Ett par händer drar upp mig från marken och jag ramlar genast baklänges mot en annan soldat, som trycker tillbaka mig mot mitten. Jag vinglar till men återfår balansen. Jag inser att jag är helt omringad.

"Vad ska vi göra med henne, Nelson?" Jag vet inte vilken rösten tillhör. De är för många. En ring av svartklädda soldater ger mig grymma leenden och jag får känslan av att allt snurrar. De tre oskyldiga människorna står och betraktar hela spektaklet obehagligt stilla.

"Vad är ditt namn, Ynkrygg?"

Jag är osäker på om frågan är menad åt mig, men svarar ändå med darrande läppar. "Emily..."

"Dåså Emily..." Jag ser plötsligt en utav soldaterna lite tydligare. Han har snaggat hår och mörk hy. Ögonen är hotfullt svarta och får mig att rysa av skräck. Ett skadeglatt leende leker på hans läppar. Jag lägger märke till blänkande medaljer på hans bröst och gissar att han är ledaren."Välj."

Han trycker en tung pistol i min hand och lägger sin lediga hand på min axel. Jag får en impuls att skrika, men biter ihop. Jag förstår inte vad han menar att jag ska göra.

"En dödlig kula. Du och två utav de andra kommer att gå härifrån oskadda. Någons resa slutar här. Och du bestämmer vems."

Jag förstår nu. Svetten pärlar fram i pannan och mina ben viker sig nästan på grund av darrningarna. Jag måste skjuta någon, en människa. Min blick möter först den lilla pojkens. Han stirrar på mig med sina chokladbruna ögon och stryker sött en blond hårlock från ansiktet. Jag sväljer hårt och känner fingrarna röra vid avtryckaren som så lätt kan få arbetet gjort, men jag kan inte. Han har hela livet framför sig. Hur kan jag ta det ifrån honom?

Jag vänder mig mot den gravida med höjt vapen. Det gör ont att se hennes snälla ansikte. Ett ansikte blandat av rädsla och medlidande för mig. Hon smeker ömt sin mage och tårarna rinner längs hennes rosiga kinder. Jag är skräckslagen för att se hur livet försvinner ur henne och fostret med ett enda skott. Två flugor i en smäll.

"Bestäm dig", väser soldaten som tvingat mig att göra detta fruktansvärda val. Jag tittar på det sista offret. Gumman ser ostadig ut på sina korta ben. Hon ser trött ut bakom de tjocka runda glasögonen. Hennes liv är snart slut på grund av åldern, men hon ser så skräcklslagen ut. Hon vill inte att det ska ta slut ännu. Jag höjer vapnet.

"Snälla, jag ber dig", rosslar hon och håller upp händerna. "Ta någon annan. Inte mig... inte mig..."

"BESTÄM DIG!" vrålar soldaten oåtligt då jag ser på honom. Jag vänder bort blicken.

Jag inser att jag inte kan göra det. Ingen av dem kan dö för min hand. Om jag kommer levande härifrån så kommer skulden snart ta kol på mig. Jag vill inte se blodet färga det bländande kalla golvet rött.

Jag gör något modigt, ett val som jag aldrig tror jag kan göra. Pistolens kalla spets trycker nu mot mitt huvud. Jag ler svagt mot fångarna innan mina fingrar målmedvetet sluter sig om avtryckaren. Först kommer en smärta så ond att jag inte kan sätta ord på det. Den genomborrar mig och jag kan inte tänka på något annat. Sedan kommer mörkret. Mjukt och tyst. Trycker bort allt det onda och låter mig omfamnas. Här kan jag vara trygg. Här kan ingen någonsin skada mig igen.

Divergent - Veronica Roth

Recensioner - Kommentarer (0)
2013-01-17 @ 19:49:00

Divergent var het fantastisk. När sista sidan var utläst satt jag bara och stirrade på de sista orden i väntan på mer. Det här kommer bli nästa stora grej, så gå och lägg vantarna på den nu med detsamma!

Info om boken:

Titel: Divergent

Original titel: Divergent

Författare: Veronica Roth

Förlag: Modernista

Original språk: Engelska

Översättare: Katarina Falk

Handling/baksida:

I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är.

Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vad hon egentligen känner för sin mystiske instruktör, Four.

Tris bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konflikter inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar. Om den inte förgör henne först

Omdöme:

Jag vill inte skriva det här. Det betyder att den är slut. Jag vill inte att den ska vara slut. Den får inte. Can't. Handle. This.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga >.< Den var oförutsägbar rakt igenom och jag är förvånad över hur många händelser som kan få plats i en enda bok på cirka 350 sidor.

Jag befaller alla att läsa den här underbara boken. Den passar både bokmalar och de som inte läser så mycket.

Dessutom finns det två (?) till på tur (Wiiihiiiiiiii) och i alla fall första kommer dyka upp på bioduken våren 2014. Jag längtar efter att se ännu en fandom skapas. Jag är så taggad för allt med Divergent att göra, haha.

Lite kommentarer från de som läst boken:

»En berättelse om svek, romantik, krig och om att välja. Om du gillade Hungerspelen kommer du att älska Divergent. Den har precis rätt mängd spänning för att man hela tiden ska vilja ha mer.« THE GUARDIAN

»Divergent är en otroligt spännande bok, men samtidigt har Veronica Roth lyckats få med både kärlek, vänskap och en del existentiella frågor. Jag är fullständigt fast från första sidan.« BOK-TOKIG

»Divergent är effektivt berättad, i episoder som raskt avlöser varandra. Atmosfären är mer än lite otäck, och det är upplagt för en lika laddad fortsättning.« BJÖRN KOHLSTRÖM, BERNUR

»Det här kan jag tipsa om med gott samvete till de som kommer till bibblan och har svårt att hitta något att sätta tänderna i efter Hungerspelen. Det är spännande och mycket fängslande.« BIBLIOTEKSKATTEN

»Divergent är fullkomligt beroendeframkallande.« USA TODAY

»Rekommenderas starkt, en helt fantastisk bok!« DRIZZLE AND HURRICANE

»Totalt sträckläsningsframkallande.« BOKSTÄVLARNA

Betyg: 10/10

Den tomma stolen - J.K Rowling

Recensioner - Kommentarer (2)
2013-01-06 @ 12:56:00

Jag blev väldigt besviken, men ändå, jag tror inte det är många Harry Potter fans som kan låta bli en bok med hennes namn tryckt på framsidan.

Info om boken:

Titel: Den tomma stolen

Original titel: The Casual Vacancy

Författare: J.K Rowling

Förlag: Wahlström & Widstrand

Original språk: Engelska

Översättare: Charlotte Hjukström, Gudrun Samuelsson, Ing-Britt Björklund, Helena Hansson, Tove Janson Borglund

Handling/baksida: (OBS: Jag kopierade för jag är lat :P)

När Barry Fairbrother oväntat avlider, knappt fyrtio år gammal, försätter dödsfallet den engelska staden Pagford i chock.

Med sitt kullerstensbelagda torg och den historiska klosterkyrkan verkar staden vara en idyll - men bakom den rara fasaden döljer sig ett samhälle i krig. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräldrar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever ? Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter. Och den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid byn någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden?

Den tomma stolen är en tankeväckande och oupphörligt överraskande roman, fylld av svart humor.

Omdöme:

Om jag ska vara ärlig så tyckte jag inte alls om boken. Den kändes bara dryg och väldigt, väldigt seg. Eftersom att det här är den första vuxenbok jag någonsin läser så har jag ju inte något att jämnföra med, men om alla vuxenböcker är såhär tråkiga så tycker jag synd om de äldre (haha). Nejmen, om det är så så måste det vara sjukt tråkigt för dem att läsa i överhuvudtaget.

Betyg: 2/10

Titta vad jag glömde bort!

Allmänt - Kommentarer (0)
2013-01-01 @ 14:05:28

Två bokmärken jag glömde helt då jag visade lite av mina julklappar. Visst är de vackra?

(Ursäkta den dåliga kameran :S)

12 saker du inte visste om min Harry Potter barndom!

Allmänt - Kommentarer (0)
2012-12-31 @ 11:02:06

Hej!

Jag tänkte att det skulle vara kul med lite variation här på bloggen. Därför letade jag lite i mitt huvudet (går det säga så ens? XD) och tänkte att det skulle vara lite kul att veta hur jag bla. hittade Harry Potter och vad för pottrigt jag och mina vänner hittade på som små. Det låter fruktansvärt roligt va? (Ironi)

Jaja, let's go:

12 saker du inte visste om min Harry Potter barndom

1. Det var inte jag som upptäckte Harry Potter, det var min moster. Hon såg första filmen (tror jag) och tipsade mig och min familj om serien - jag blev snart fast.

2. Den andra filmen var den jag såg först. Tydligen hade den stått i bokhyllan i något år och samlat på sig damm innan den rördes. (Mamma var med i någon korkad filmklubb när jag var liten.)

3. Det var Harry Potter som la grunden till mitt läsande - tidigare tyckte jag det var mindre kul med böcker.

4. Jag, min lillebror och en barndomskompis lekte ofta Harry Potter i trädgården. Jag kom ihåg att jag alltid skulle vara Hermione. Min bror och min vän bråkade alltid om vem som skulle vara Harry. (Kompisen segrade alltid och min bror fick till sin stora besvikelse vara Ron gång på gång.) Ibland var en fjärde med, han ville vara Voldemort. Jag förstod aldrig varför.

5. I punkten ovan så bröt vi grenar från trädgårdens träd och använde som trollstavar.

6. När vi såg filmerna tittade vi alltid på svenska, och favoritscenen var: "Stopp stopp stopp, du kan peta ut ögonen på någon." (Ni vet scenen med fjädern från ettan.)

7. Den första boken jag läste var Flammande Bägaren. Jag tyckte nog jag var något extra då jag orkade med en sån tjock bok. Den hade jag som bänkbok i skolan.

8. Då min klass skulle på utflykt släpade jag alltid med min tjocka Harry Potter bok. Nu, några år senare, så träffade jag min gamla lärare och hon sa med ett litet skratt: "Jag förstod aldrig hur du orkade gå omkring med dessa tunga Harry Potter böcker. Man såg hur du slet."

And I was like: "Uhmmm okej...?" XD

9. Min favoritbok/favoritfilm var och kommer alltid att vara Harry Potter och fången från Azkaban.

10. Jag var också helt beroende av tv-spelen. Kunde sitta och klura i flera timmar över vad vissa engelska ord betydde och hur man gjorde för att komma vidare.

11. En gång var jag och min familj på middag hos några grannar. Vi kom hem väldigt sent och då insåg jag till min fasa att spelet stod på och jag var mitt inne en bana! Vet ni hur det slutade? Det fanns inget sätt att spara spelet på just då, så på något himla konstigt vis så fick jag mamma att hjälpa mig att klara ut banan. Det blev väldigt sent...

12. Jag fattade konstigt nog inte att man bytt ut den som spelade Dumbledore i första filmerna förrän många år senare.

Jag lyckades!

Allmänt - Kommentarer (2)
2012-12-29 @ 18:18:00

Hihi, titta så bra det blev tillslut! Faktiskt lite nöjd med det nya utseendet på bloggen. (Mest för att jag klarade det, haha)
Vad tycker ni då? ;)

Ps. Ni fick en bild också :)

Julklapparna i bokväg :D

Allmänt - Kommentarer (1)
2012-12-28 @ 18:42:00

Hej! Nu när julen på sätt och vis är slut och allt har lugnat ner sig. Därför tänkte jag berätta lite vad jag fick för böcker i år:

1. Hungerspelen (Trilogin)

Kommentar: Jag ägde tidigare de två sista böckerna i trilogin, men jag ville ha den kompletta samlingen samlad i en bok. Det här låter bortskämt, men jag ville verkligen ha den eftersom serien betyder mycket för mig ;)

2. Harry Potter: Page to Screen

Kommentar: Åh, den här är helt fantastisk. Stor och full med detaljrika bilder samt sidor fulla med intressant läsning om hur de skapade filmen. Från början till slut. Ni måste köpa den här! Helt fantastisk! (Tänk på att den är på engelska förresten.)

3. Divergent (!)

Kommentar: Jag hade verkligen inte förväntat mig att få den här. Bara några dagar innan jul upptäckte jag den online och kände verkligen för att läsa den. Så jag nämnde den för mamma i hopp om att jag skulle få köpa den efter jul, men så öppnar jag paketet och där ligger den.

För er som inte hört talas om denna tidigare så påstås den bli "Nästa Hungerspelen" och en film planeras redan. Jag ser verkligen fram emot att få läsa den!

Det var de jag fick! Plus två anteckningsböcker (om det nu räknas) som jag verkligen ska använda. En ska användas till dagbok och en till idébok.

(Förlåt om bilderna blev lite konstiga btw)

Förresten så försöker jag fundera ut ett sätt att byta design, men det går sådär eftersom att bloggdesigner inte riktigt är min starka sida. Jag hoppas det löser sig snart i alla fall. Tillslut borde det gå ;)

Ha en fin kväll!

/Amanda

God Jul!

Allmänt - Kommentarer (0)
2012-12-24 @ 09:37:28

Hemma hos mig är det gott om tjock snö ute och mysigt här inne då brasan värmer hemtrevligt. Det är alltid ett plus med snö :)
Snart ska jag och min lillebror sätta på gamla Disneyfilmer och bara njuta av att det är den 24:e.
(Hehe, jag längtar efter mina presenter för mycket. Jag vill få böcker! XD)

Ha det riktigt mysigt idag i alla fall!

Kram från mig

Beastly, ett odjur - Alex Flinn

Recensioner - Kommentarer (0)
2012-12-23 @ 10:03:00

Jag klantade mig och råkade lämna tillbaka boken på biblioteket, så recensionen blir inte helt så bra som jag hoppades på.

Info om boken:

Titel: Beastly, ett odjur

Original titel: Beastly

Författare: Alex Flinn

Förlag: Bonnier Carlsen

Original språk: Engelska (Tror jag)

Översättare: Helena Stedman

Handling/baksida:

Jag tror vi alla har sett eller hört talas om sagan om Skönheten och Odjuret. Det här är en moderniserad version med andra karaktärer.

Det handlar om snygga, rika, elaka och egoistiska Kyle som har allt man kan önska sig till utseende och sätt att vara. Men en dag förvandlas han till sitt smutsiga inre - ett odjur. Kyle får anpassa sig till ett liv i skuggan. Enda sättet att bryta förtrollningen är om han hittar någon som älskar honom trots hans fula yttre, och som han älskar tillbaka...

Omdöme:

Jag hade nog lite för höga förväntningar om den här. Jag vet att många tycker om den här jättemycket, men jag klarar nog inte av att ge den ett högt betyg. Jag gillar inte riktigt böcker när de är förutsägbara, det blir bara så tråkigt att läsa. Fast om du tycker om Skönheten och Odjuret så tycker jag nog ändå att du borde testa den här. Jag gillade den inte, men jag vet som sagt att många gör det. Testa om du vill! Men det är ingen jag rekommenderar stark.

Betyg: 4,5/10

IM GONNA DIE (Can't explain my feelings)

Allmänt - Kommentarer (1)
2012-12-21 @ 20:03:00

Hihi, ingen kan förstå min lycka nu. Jag håller J.K's nya bok i händerna! Jag kommer få börja läsa den idag. Jag har väntat och längtat, men nu är det slut på det: Den finns häääääääär!

Nu ska jag läsa min första vuxenbok någonsin. Jag är så taggad 8)

(Btw, jag är lite hyper just nu)

Lalalalala :)

Allmänt - Kommentarer (0)
2012-12-18 @ 21:32:16

Hej,
först och främst är jag ledsen för att inte den där recensionen på "älskar-hatar" dykt upp ännu. Ärligt talat funderar jag på att strunta i att skriva den (om ingen protesterar såklart.)

Annars så har jag lånat två nya böcker; "Beastly" av Alex Flinn, och ännu en del i "ful"-serien.
Jag har bara cirka tjugo sidor kvar i Beastly, så den ska ni få en recension på snart. Så fort den är utläst bara :)

Inte för att någon bryr sig, men nu är det mycket lugnare i skolan, fast jag har åkt på någon skit igen. Förmodligen halsfluss. Halsontet lindras med alvedon, zyx, citronhalstabletter och te med honung. Jag hoppas jag blir frisk till jul i alla fall! XD

Hoppas ni får en fin jul och är friskare än jag ;)

Btw, jag är livrädd för "de rätta"s framsida. Den är skitläskig att ha vid sängen O.O <3

En liten bit från min berättelse :3

Berättelser - Kommentarer (2)
2012-12-16 @ 20:05:00

Hej! Jo, som ni kanske vet så gillar jag att skriva. Idag har jag i alla fall mest byggt upp en liten ny historia. Idéerna bara flödar kring den och allt flätas samman utan det minsta besvär. Alltså går det jättebra och är sjukt kul!

Jag tänkte att ni skulle få läsa lite idag :)

Kortfattat handlar min nya story om 6 tjejer som förs samman för de har speciella krafter. (Jag har tagit inspiration från de flesta fantasyböcker, som t.ex. Cirkeln.) Jag tänker skriva i olika perspektiv också.

Det här nedanför handlar om en utav dem, Freya. En flicka som blivit anklagat för något hon inte gjort. Här får ni en liten bit ur hennes förflutna + lite hur hon har det idag.

Och lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om den. Det skulle vara jättecoolt, typ. ;)

----------------------

"Freya, gumman. Är du redo?" Mamma rusade stressad fram till mig och började trä på min nya väska över min rygg medan jag hjälpsamt höll ut armarna för att det skulle gå lättare. Jag kände mig så duktig då hon lyckades få den på plats och förde mig mot hallspegeln.

"Titta vilken fin dotter jag har!" Tårar bröt ut i hennes ögon där bakom mig. Jag fångade ögonkontakt med min egen spegelbild. Dessa djupt bruna ögon sprudlade av liv och hade samma nyans som mitt glänsande nyborstade hår. Min nya jacka var väldigt gullig, den hade små söta broderade blommor fastsydda så att de bildade ett avancerat mönster på det annars så rosa materialet. Mina skor hade samma färg som jackan och mina nya favoritbyxor var grå. Jag var perfekt. Ett leende formades på mina läppar och fick mig att skratta av förtjusning.

Mamma log mot mig. Hon tog sedan min hand och frågade mig ännu en gång om jag var redo. Den här gången svarade jag 'ja', utan att tveka.

I bilen på väg till den nya skolan kände jag något. Det var mycket lustigt, för i ena stunden satt jag där bredvid mamma och småpratade, medan jag i nästa sekund tappade kontrollen över verkligheten. Alla former blev till ett obehagligt ljust tomrum där bara jag existerade. Inga ljud, ingen lukt, ingen syn - bara ingenting.

Precis när jag började bli rädd förvandlades det tomma vita till något. En ny plats tonades fram. Löv virvlade upp från marken och träffade några förtjusta ungar i min egen ålder. Det här var en lekplats, skolans lekplats.

Jag kunde inte styra min kropp, jag visste faktiskt inte ens om jag hade någon. Det var som om mina ögon flytt sin väg och nu svävade ensamma högt över marken. Jag kunde bara iaktta vad som nu skulle hända.

En pojke trädde fram. Han var i min egen ålder och det sötaste jag någonsin sett. Han hade fina ögon inramade av täta mörka ögonfransar och tjockt mörkt hår. Han log mot mig.

"Hej, jag heter Adam. Vad heter du?" Han la nyfiket huvudet på sned, och i näsa sekund blev hans röst till ekon. Det gjorde mig fruktansvärt yr. Jag föll. Föll på det där sättet man ibland gör precis innan man sveps in i sömnens mjuka bädd. Allt försvann.

"Freya!" Någon skrek och ruskade våldsamt om hela mig. Jag fäste blicken på personen som genast slutade.

Det var mamma. Hon var helt förstörd. Sminket var utsmetat i hennes förkrossade ansikte. Jag förstod inte vad som kunde gjort henne så upprörd.

"Mamma?" Min röst var klar, inte alls som jag föreställt mig.

"Du var helt borta..." viskade hon och snyftade till. Jag la konstigt nog märke till att bilen stod parkerad intill vägkanten bakom mammas axel.

"Kan du inte köra nu?" frågade jag och försökte att ignorera det som nyss hänt. Jag ville bara komma fram till den nya skolan så fort som möjligt.

"Jo", grät mamma och startade bilen. Hon gjorde en klumpig sväng och var snart ute på motorvägen igen, men snyftningarna upphörde inte.

"Förlåt mamma", sa jag efter en liten stund. Jag var inte säker på om det var jag som borde be om ursäkt.

"Det var int..." började mamma men hennes röst dog bort. Hon tänkte efter en stund innan hon sakta nickade. Kanske det var mitt fel trots allt.

Det var sant. Allt jag sett i min lilla vision var sant. In i allra minsta detalj. Så fort jag kunde sprang jag emot de virvlande löven och väntade på att han skulle uppenbara sig.

"Hej, jag heter Adam. Vad heter du?" Jag vände mig om med bultande hjärta och såg honom. Perfekt kopierad från min dröm.

"D-d-du..." stammade jag fram.

"Vadå?" Han log ett finurligt leende mot mig. Precis som om jag dragit ett skämt som han inte riktigt förstod.

"Inget", svarade jag snabbt och en rodnad spred sig över mina kinder. I den sekunden visste jag att jag var kär.

Nu; nio år senare, sitter jag här i min säng och ler åt minnet. Det var början på allt. Och då syftar jag inte på Adam, utan på min gåva. Visioner om framtiden är en del utav min vardag nu. Ibland hatar jag att vara speciell, och andra gånger älskar jag det. Det bästa är att veta allt hela tiden. Jag hatar överraskningar. Det negativa med min gåva är att jag inte kan kontrollera det. Ibland kan jag sitta i klassrummet och svara på en fråga då det händer. När jag sedan återvänder från min syn så blir jag uttitad och fnissad åt.

Jag bryr mig fortfarande om Adam, det gör jag verkligen. Han finns överallt hela tiden. Det var ju honom som jag såg först. Något inom mig visste att jag skulle träffa honom den dagen. Det kändes coolt.

Men Adam hatar mig nu, lika mycket som alla andra gör. Innan Cara Young försvann så såg jag det hända. Jag såg hur hon bars iväg genom den tjocka dimman där där natten. Jag gjorde ett misstag, jag var rädd och gick till kuratorn för att få stöd och tröst, men hon förstod inte. Två dygn senare var Cara borta och den som fick skulden var jag. Rykten om att jag mördat henne spred sig snabbt på skolan. Mina få vänner försvann på ett ögonblick, likaså Adam. Jag trodde han skulle förstå, men det gjorde han inte. Det gjorde ingen. Jag undrade, och undrar fortfarande om det finns någon där ute som är som jag. Jag önskar nästan det. Livet blir ensamt efter ett tag.

Sorry about that :/

Allmänt - Kommentarer (1)
2012-12-06 @ 17:45:05

Hej,
tydligen så har alla lärare på hela skolan bestämt sig för att plåga sina elever in i det sista. Med andra ord har den senaste veckan varit ett rent helvete.
Så förlåt, om någon nu läser det här och reagerar. Jag är ledsen för att jag är en sådan dålig bloggare.

Nu ska vi se (*ignorerar-mina-egna-dåliga-bortförklaringar-för-något-borde-man-ju-trots-allt-kunna-få-ihop-på-en-vecka* ) : Men i alla fall så kommer nog recensionen snart + att jag undrar om någon skulle kunna tänka sig att läsa lite ur mina fanficion's från bloggen? Eller lite random idéer som ibland bara dyker upp när man minst anar det. XD Skulle det uppskattas då? Lite variation och så här?

Det var bara en tanke, men jaaa.... (*OSÄKER*) ... som sagt var det bara en idé... och ni får gärna lämna en kommentar om eran åsikt. Tack ;)

Ps. Visst är bilden awesome? ^__^